Igår var det hela 3 månader sen...

Varje lördag tänker jag på älskade Sudden,kollar på klockan,när den är 16.15 hoppar jag upp det som skulle bli vårat allra sista ridpass,kollar klockan igen och 17.45 hoppar jag av han från ett mkt bra dressyrpass för Pernilla intet ont anande om att det här skulle vara sista gången jag såg han frisk och kry och alldeles underbar!Sen sitter jag likadant på söndagen och  15 april går som repris i mitt huvud.....försöker att inte tänka på det,men det kommer upp i mitt huvud ändå.Smärtan är fortfarande stor och kommer att finnas där länge och jag kommer aldrig att glömma alla våra fina år som vi hade tillsammans,och alla ggr som han har retat "gallfeber" på mej med alla hans hyss som han hade för sej;))Som tur är så har jag/vi haft lyckan att hitta väldigt snart inpå denna hemska dag en helt underbar individ som har tagit hela familjen med storm....Dimenso även kallad Enzo;))Han kommer aldrig att kunna ta "Prinsens" plats men han kommer att få en lika stor plats i mitt hjärta......så småningom!Tiden läker alla sår och så kommer även mitt sår att läka,precis som det gjort förr efter familjemedlemmar.